Educator's trust
I mandags fick vi gladjen att folja med Michelle (en tjej fran Norge som ocksa volontararbetar) till hennes projekt i slummen. Vi har sedan vi kom hit onskat om att fa folja med dit och nu fick vi antligen mojligheten. Vi akte ivag tidigt pa morgonen med buss och motte upp hela teamet. Vi har flera ganger akt forbi slummen med bil under var tid i Goa och da har man alltid tyckt att de ser sa fint ut med alla tygstycken i vackra farger och barnen springer omkring fritt. Man har aldrig forstatt att det faktiskt ar en slum. Men nar vi kom narmre och faktiskt sag hur de levde sa forstod man. Vi har aldrig sett sa smutsiga barn och sa stor fattigdom. vi fick ett valdigt varmt valkomnande da barnen sprang emot oss och hoppade upp i vara famnar. Vi har aldrig mot barn som var i sa stort behov av karlek.
En lakare som varje mandag besoker slummen och tittar till barenen och de fa vuxna som lever dar visade oss runt bland talten eller snarare hyddorna. Vi blev sa tagna att det var omoligt att halla inne tararna. Han visade en tva manader liten bebis vars mamma inte fanns kvar i slummen. Han berattade aven om alla sjukdomar och ohyra som fanns. Alla barn har loss och rabies och en liten pojke kom fram till oss och visade fram ett kottsar som var helt infekterat av smuts.
Var uppgift var att tvatta barnen, ge dem mat och leka med dom. Vi placerades forst ut pa tvattstationen. Lite langre bort fran slummen finns faktiskt en vattenbrunn som manniskorna skulle kunna anvanda men kommunen later brunnen vara avstangde.
Tre timmar varje mandag betalar Educator's trust 3000 rupies for att satta pa vattnet sa att barnen kan tvatta sig i rent vatten. Vattnet de anvander for att tvatta sig och laga mat resterande dagarna i veckan hamtar de fran en flod lite langre bort.
Det ar nastan helt omojligt att beskriva hur det ar att hjalpa en 3 arig flicka av med hennes smutsiga klader och hjalpa henne att bli ren. Efter duschen var det dags for tandborstning, detta sker bara en gang i veckan, vilket man kunde se pa deras tander da de var bruna och vissa halva.
Det var helt underbart att se hur lyckliga barnen blev av att fa ta pa sig hela och rena klader.
Detta har varit bland det basta och det absolut varsta under hela var tid har i Indien. Fruktansvard kansla att se allt men underbar kansla att kanna att man kan gora nagot for dem.
Barnen var i stort behov av karlek saklart. De ville garna att vi skulle bara dom och de vek benen nar man skulle slappa ner dem. De klattrade pa oss som sma apor och de ville inte slappa taget.
Kommentarer
Trackback
